lisingan.blogg.se

Förutom mina två små guldklimpar som förgyller min vardag har jag min stora kärlek - Ingemar. Vi träffades för 8 år sen och det var kärlek vid första ögonkastet. Det kanske låter klyschigt men det är sant. Sen första gången vi träffades har jag inte kunnat tänka mig ett liv utan honom. Han är min själsfrände, min bästa kompis, min stöttepelare, min trygghet. Under vårt 8 år långa förhållande har vi hunnit vara med om en hel del - förlovning, studenten, två barn, lungoperationer, misstänkt stroke, solsemester, spelberoende, cykelturer, kryssning och skulle jag skriva ned allt skulle jag få hålla på i all oändlighet. Kort och gott har vi varit med om en hel del. 

 

Ingo som han kallas är väldigt snäll och omtänksam, han är smart och har sjukt bra slutledningsförmåga. Han är teknisk, händig, allt-i-allo men han är även envis, tjurig och långsint, dock är han rätt lätt att få på bra humör igen. Han är ingen romantiker, långt ifrån men han tillgodoser mina behov genom att finnas där för mig när än jag behöver honom och han ger mig styrkan att fortsätta när jag känner att jag bara vill ge upp. Han älskar mig för den jag är och har aldrig försökt ändra på mig även fast han säkert ibland skulle vilja (fullt förståeligt). Han är perfektionist ut i fingertopparna när det gäller sådant han tycker om och lägger ner hela sin själ för att det ska bli så bra som möjligt men när det kommer till sånt han tycker är tråkigt är han en riktig slarvpelle. Han är den enda, min enda, mina stora kärlek.